Italian Early Renaissance Painter, 1401-1428 was the first great painter of the Quattrocento period of the Italian Renaissance. His frescoes are the earliest monuments of Humanism, and introduce a plasticity previously unseen in figure painting. The name Masaccio is a humorous version of Tommaso, meaning "big", "fat", "clumsy" or "messy" Tom. The name was created to distinguish him from his principal collaborator, also called Tommaso, who came to be known as Masolino ("little/delicate Tom"). Despite his brief career, he had a profound influence on other artists. He was one of the first to use scientific perspective in his painting, employing techniques such as vanishing point in art for the first time. He also moved away from the Gothic style and elaborate ornamentation of artists like Gentile da Fabriano to a more natural mode that employed perspective for greater realism. Masaccio was born to Giovanni di Mone Cassa??i and Jacopa di Martinozzo in Castel San Giovanni di Altura, now San Giovanni Valdarno (now part of the province of Arezzo, Tuscany). His father was a notary and his mother the daughter of an innkeeper of Barberino di Mugello, a town a few miles south of Florence. His family name, Cassai, comes from the trade of his grandfather Simone and granduncle Lorenzo, who were carpenters - cabinet makers ("casse", hence "cassai"). His father died in 1406, when Tommaso was only five; in that year another brother was born, called Giovanni after the dead father. He also was to become a painter, with the nickname of "Scheggia" meaning "splinter". The mother was remarried to an elderly apothecary, Tedesco, who guaranteed Masaccio and his family a comfortable childhood.  Related Paintings of MASACCIO :. | The Tribute Money (mk08) | Madonna and Child with St. Anne | The Tribute Money, fresco in the Brancacci Chapel in Santa Maria del Carmine, Florence | St Peter distributes the Goods of the Community and The Death of Ananias (mk08) | Fresco in the Brancacci Chapel in Santa Maria del Carmine, Florence |
Related Artists:
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
Armand Palliere
painted Pedro II of Brazil, aged 4 in 1830
gosta adrian-nilsson
Gösta Adrian-Nilsson, GAN, född 2 april 1884 i Lund, död 29 mars 1965 i Stockholm, svensk konstnär och författare. Räknas som en betydande pionjär inom den svenska modernistiska konsten. GAN debuterade som konstnär 1907 med en utställning på Lunds universitets konstmuseum. Efter studier i bl.a. Köpenhamn for han 1913 till Berlin för att studera modernismen. I Berlin kom han genom författaren Herwarth Waldens galleri Der Sturm i kontakt med futurism, expressionism och kubism. Influerad av dessa ismer skapade GAN sedan sin nya, modernistiska stil. 1916 flyttade han till Stockholm där han genom sin modernistiska konst och sin propaganda för den nya konsten, väckte stor uppmärksamhet. Att GAN var homosexuell avspeglas i flera av hans verk. Till exempel var han periodvis nästan maniskt fixerad vid sjömän och han dyrkade maskulin kraft. Andra favoritmotiv var manliga idrottsutövare. Samtidigt var den homosexuella erotiken både förbjuden och tabubelagd och GAN tvingades att leva ett dubbelliv. Mellan 1920 och 1925 bodde och arbetade GAN i Paris där han kom i kontakt med Fernand L??ger. Kontakten med denne ledde till att GAN:s inriktning mot kubismen förstärktes. Under 1930-talet anslöt han sig till surrealismen. Förutom oljemålningar finns akvareller med folkvisemotiv samt gobelängkartonger bland hans verk. Dessa "säljbara" verk gjorde GAN dock i de flesta fall av ekonomiska skäl snarare än konstnärliga. Han skrev även dikter, noveller och barnböcker.